Stiftelsen Sverige och kristen tro grundades 1916 i Stockholm. Initiativtagare och finansiär var brukspatron Ernst A. Kjellberg, som överlämnade stiftelsens bildande till biskopskollegiet. Bland dem märktes biskoparna Gottfrid Billing, J.A. Eklund och Ernst Lönegren.

Tiden runt sekelskiftet 1900 var en period av omprövning, såväl kyrkligt som politiskt. Det traditionella jordbrukssamhället omvandlades till ett modernare industrisamhälle. Traditionell kyrklighet ansågs förstelnad, och väckelserörelserna hade mist sin första glöd. Samtidigt angreps kyrkan av både arbetarrörelse och borgerligt kulturradikala.

Reaktionen på dessa utmaningar blev en mängd nya initiativ under de kommande decennierna. Nu tillkom Ungkyrkorörelsen, Diakonistyrelsen och dess bokförlag, Vår Lösen, ungdomskurser och stiftsmöten, Sigtunastiftelsen och Kyrkobrödrarörelsen. I Stiftelsens verksamhet fanns bland andra Manfred Björkquist, Nathan Söderblom, Einar Billing, John Melander och Axel Lutteman . Kyrka och frikyrka hade ofta koncentrerat sin förkunnelse på individen. 1910-talets kyrkliga rörelser inriktade sig på de gemensamma livsområdena. Viktiga frågor blev kristendomens betydelse för nationen, kulturen och de sociala konsekvenserna av detta. Kristi evangelium gällde hela nationen: "Syndernas förlåtelse till Sveriges folk"! Detta måste få konsekvenser, samhällsbygget måste vara rättfärdigt. "Icke mot sanningen utan för sanningen förmå vi något", citerade man från Den Heliga Skrift. Studentkorstågen drog fram över Sverige.
I denna breda förnyelserörelse kom Stiftelsen Sverige och kristen tro att bli en del genom sin landsomfattande verksamhet.